My first meet

I tisdags var det "fotodag" vilket innebar att vi tog individuella foton till the yearbook. The yearbook är en bok som elever skapar och designar under året. De skriver om vad som händer, tar foton och intervjuar elever/lärare på skolan. Direkt efter fotograferingen fick vi ett ID som vi tydligen behöver använda endast en gång, till homecoming. 
 
 
Igår (onsdag) sprang jag min första cross countrytävling. Vi sprang som både ett team mot andra skolor och individuellt. The meet var "hemma" vilket var skönt. Vi sprang 3,1 miles vilket är 5 km i varierad terräng, asfalt, grus, plan mark och det värsta av allt; en otroligt brant backe. Jag sprang på 25:51 minuter vilket jag är väldigt nöjd med med tanke på att jag inte är van vid att springa vilket de andra tjejerna är. Det var väldigt kul och jag tror att nästa meet är på onsdag. De andra tjejerna var väldigt avundsjuka på mig för att jag var den enda som fick ha de nya tävlingskläderna. Eftersom jag inte var där förra onsdagen på grund av en vilodag från värmen missade jag att få tävlingskläderna och fick därför de nya eftersom de hade kommit igår. 
 
Känner mig som en riktig wildcat!! 
 
Den kommande helgen ska jag och Maggie vara hos Deb, vår lokala kontaktperson. Hon bjöd in oss att spendera helgen hos dem. Hon har en utbytesstudent som heter Emma från Danmark detta året. 
 

Kommentarer
Postat av: Gunilla

Hallå, Hanna! Nu har jag uppdaterat mig om ditt liv i USA. Jag blir så imponerad av din löpning. Själv var jag på FA och Funktionell cirkel igår och sitter här i solen med lite lagom träningsvärk.
Jag tycker det såg ut som en tuff hästsvans du fick i regnet, det skulle du kanske prova fler gånger ;).
Hur har det blivit med ungdomsträffarna i kyrkan? Finns där något intressant umgänge?
Det låter i alla fall som att du håller dig fullt sysselsatt. Går det bra i skolan och hur tycker du att det engelska språket utvecklas?
Hörs igen.
Kram Gunilla

Svar: Hej Gunilla!Det känns riktigt bra med cross countryn, speciellt eftersom jag befinner mig i ohälsosamma USA. Jag märker också skillnad att konditionen blir bättre vilket är en härlig känsla! Ungdomsträffarna i kyrkan är riktigt roliga, alla är hur gulliga som helst och visar stort intresse för mig och ställer många frågor. Skolan går också bra, det är roligare nu när jag har börjat komma in i allt och vet hur det mesta fungerar. Språket blir bättre och bättre, mitt vokabulär är självklart inte 100 men det utvecklas så det är bra! :)
Kram Hanna
hannaanilsson.blogg.se

2013-09-21 @ 10:20:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0